Vid reningsverket i Knivsta, söder om Uppsala, genomförs det första fullskaliga försöket att rena avloppsvatten från läkemedelsrester med hjälp av osmos. Målet är att få bort 95 procent av alla rester, i stället för 50 procent som tidigare. Anläggningen har byggts av forskare från KTH som vände sig till Zander & Ingeström för att få hjälp med själva pumplösningen. 

Den tekniska utmaningen för oss var att skapa en pumplösning som inte bara klarade extrema flödesvariationer på 40-620 m3/h från en fördelningsbrunn på 1200 mm. Dessutom var kravet på driftsäkerhet mycket högt ställt: ingen bräddning får ske och mätresultaten från processen får inte påverkas av skyfall. Eftersom budgeten var begränsad skulle lösningen även vara kostnadseffektiv.

KTH valde Zander & Ingeström av tre skäl: Vår spetskompetens för krävande applikationer, vårt engagemang, och vår snabba och korrekta respons. Eller kortare uttryckt: KTH valde oss tack vare vår professionalism. Och ingen är gladare än vi över detta.

En bild säger visserligen mer än tusen ord – men det allra bästa är om man får se saken i verkligheten, undersöka den med ögon och fingrar, studera konstruktionen i genomskärning och ställa konkreta frågor om varje detalj som retar nyfikenheten.

I tre år har vi på Zander & Ingeström rest runt i Sverige och visat våra pumpar för kunder och andra intresserade. Vi har träffat hundratals små och stora företag från Ystad till Kiruna inom de flesta branscher där man använder pumpar. Nu i höstas – efter 6000 mil på vägarna och 4000 besökare – gick vår roadshow i mål.

Vi vill tacka alla som tagit sig tid att besöka vår rullande utställning. Vi hoppas och tror att vi har kunnat ge värdefull information till många besökare. Och vi vet att vi själva har lärt oss mycket om era verksamheter, kunskap som vi tacksamt tar till oss för att kunna fortsätta leverera effektiva helhetslösningar till svensk industri kring pumpar och processer, säkerhet och service. Ett konkret exempel på detta erbjuder KTH-historien ovan.

Rubrikens fråga låter kanske som något i stil med: Vilken färg hade Gustav Vasas bruna häst? Men fullt så barnkalasbetonad är inte frågan. Så här ligger det nämligen till.

Berättelsen om de tre vise männen eller heliga tre konungar är en magiskt vacker julsaga som vi alla känner till, mer eller mindre. De hette Kaspar, Melchior och Balthasar, och de red från Österlandet, vägledda av Betlehems stjärna på himlen som förde dem till det nyfödda Jesusbarnet. Med sin närvaro och sina dyrbara gåvor – guld, rökelse och myrra – bekräftade de att han var den efterlängtade Messias.

Historien kommer som bekant från Bibeln och berättas i Matteusevangeliet – dvs inte hela historien. För Bibeln säger faktiskt inget om hur många de var, eller vad de hette, eller vad de hade för yrke, eller att de besökte stallet där Jesusbarnet låg. 

Alla färgstarka detaljer som vi känner igen från vår tids julkrubbor har tillkommit senare när sagan berättats – och förbättrats – av nya generationer julfirare. I västerlandet har man alltså bestämt sig för att de vise männen var tre till antalet, förmodligen mest för att Bibeln talar om tre gåvor. Men det finns också tidiga kristna skildringar som visar fyra respektive åtta män. Och i Orienten menar man att de var dussinet fullt, tolv stycken.